jagochelin

En blogg om precis ingenting.
Om att tänka fram och tillbaka och koppla det till allt som man borde. Saker som borde göras och vara klara nu.
Sånt som egentligen bara måste ta slut. Och det är precis det jag inte gör, och det tar aldrig slut.
Istället vet jag inte vad jag gör.. men jag lyckas, inte alltid, men ofta fördriva alla dagar.
Egentligen går allting för fort, men jag låter ingenting ta tid för det blir skönare så.
Då slipper jag tänka lika mycket på allt, ja.. ingenting.
Och jag bryr mig aldrig om imorgon, för imorgon, det är då allting blir nytt men ändå likadant igen.

Jag vill inte se vad du gör, eller tror nu. Jag tror jag slutade bry mig för ett tag sen. Men det var bara för ett par dagar sen.
Tänker jag så, så blir det liksom uppochner. Vare sig jag vill eller inte.
Vissa dagar känner jag mig sjuk, men idag var en ganska underbar dag.
Det är beundransvärt hur öppna och fantastiska många faktiskt är egentligen. Det är sånt jag aldrig visste förut.
Av alla smarta, underbara människor runt omkring mig blir jag liksom en av dom.
Man tänker helt enkelt mer på sånt man borde.
Men vad man än gör livet till, så finns det alltid problem. Nu för tiden behöver jag inte skapa problem själv, det fixar vissa andra åt mig.
Men vad vet jag, det kanske är så det borde vara?

Jag kan inte sluta undra hur mitt liv ser ut om fem/tio år.
Jag kanske inte alls gör det jag själv vill, jag kanske inte fick välja.
Eller så lyckades jag.
Det jag längtar efter mest av allt just nu, måste nog vara att du är borta och någon har tagit din plats.
Jag hoppas att någon annan har den betydelsen för mig, så snart som möjligt... men ändå om ett par år.
Jag vägrar tänka på att det löser sig. För jag tror att jag har kommit till en punkt där jag förstår - att det aldrig blir så.
Hur som helst är jag glad.
Jag är glad att du inte vet något större. Du kanske har en aning, eller så såg du ingenting.
Det spelar inte mig någon roll. För jag är fortfarande glad att jag inte gjorde som dom sa..
Men det ska jag göra, kanske om ett par år..

Hur det än var med mig själv, med dig, med dom, med alla andra, så blir det aldrig så igen.
Och jag är glad att jag ändå kan erkänna att jag faktiskt är glad.

En blogg om precis ingenting.
Jag hade efter cirka tjugo minuter skrivit klart den, men den försvann.
Tänkte skriva en likadan, men det blir aldrig exakt samma ord eller tankar.

Jag sitter och tänker på saker för att försöka att inte tänka på det jag kanske borde.
Det blir för jobbigt en kväll som den här.
Hur jag än gjorde ikväll, så fick jag ännu en fredag kväll att passera utan någon som helst händelse.
Hur allting än är, och hur jag känner ikväll så är det ingenting jag egentligen orkar med.
Dagarna lyckas gå rätt så fort, men kvällarna är värre. Jag har aldrig sätt mig som en så tråkig människa som nu för tiden. Men jag är ärlig när jag säger att jag faktiskt inte orkar. Jag är helt slut hela jag. Och det är rätt skönt ibland ändå, att vara ensam och slippa helgsamtal om fester eller liknande..
För just nu, dom här dagarna och ett par framåt är jag helt självupptagen. Det är lite för mycket av det mesta. Men allt känns så litet.
Det är inte mycket som betyder något större längre.

Det är tur att du inte vet hur lite jag tänker på dig. För det är fruktansvärt lite nu. Tror aldrig jag tänkt mindre på dom senaste åren som jag gör nu.
Jag hinner inte.
Så enkelt är det. På ett sätt hoppas jag att det fortsätter såhär. I en längre tid.
Då kanske det blir bättre framöver.

Fick en tankeställare på hur underbara vissa människor faktiskt är. Det är beundransvärt hur folk fortfarande kan vara smarta och helt fantastiska, bara. Och för vissa kommer det helt naturligt verkar det som.


Jag blir så glad. /