jagochelin

Hej tisdag!
skola, kaffe med theres, skola, kaffe med johanna<3, svimmade, mat...
mmh, så har min tisdag sätt ut.. mysig, och gått sjukt fort ändå. bara imorgon och torsdag kvar.

Jag tror på ödet.
Så, varför blir saker ofta så fel?
Jag lyckas alltid träffa fel folk vid fel tidpunkt. Jag undrar sorliga saker som ofta får lika sorliga svar.
Men framför allt gör jag saker som jag egentligen vet att jag inte borde göra.
Jag är en för nyfiken människa, jag är impulsiv! Skulle faktiskt inte kalla mig att vara för impulsiv, men ja.. jag gillar impuls. Det är både på gott och ont bra att jag ofta väljer att göra saker och tänka efteråt.
Men jag anser att man måste riskera saker för att någonsin vinna.
Åtminstone för att veta när man väl vinner något tillbaka.
Iallafall, idag. Så mötte jag en människa som jag verkligen inte ville möta. Det är lika jobbigt varje gång, och nu orkar jag inte vara trevlig längre. Man ångrar och ångrar det igen. Ibland undrar jag om inte all min hemska ångest lyser rakt igenom mig. Jag brukar ha svårt för att vara diskret.
Jag äcklas, samtidigt som jag inte bara kan springa därifrån.

Egentligen vet jag inte vad jag äcklas över?

Är det honom, är det mig själv, är det mina fel satsningar, eller är det påminnelsen om den äckliga ångesten från den äckliga dunder fyllan?

Ja, någonting är det.

Vilka spärrar är det som totalt kopplas ifrån när du är festens mittpunkt och kanonpackad?

Man gör saker man någonstans förstår att man verkligen kommer att ångra dagen därpå, och kanske inte ens kommer vara mogen nog att erkänna.

Man lovar sig själv gång på gång att aldrig bli sådär full igen, i samma stund som man får frågan "vad gör du nästa helg?".

Människan är så jävla patetisk egentligen. Ja, det är pinsamt.

Jag är pinsam och du är likadan.

Det sägs ju att sanningen alltid kommer fram när man är full,

det som torterar mig mest då är fan du.