Du frågade mig hur livet var.
Livet är inte som du tror.
Kvällar som denna, när klockan är sådär ett på natten har jag ingen insperation. Jag vill sätta mig ner och bara skriva tills fingrarna praktiskt taget blöder på mig, men jag hinner knappt göra om första bokstaven i den första meningen till stor innan jag helt tappar handlingen. Jag vill hitta ett djupt ämne, ett så djupt så att jag inte ens orkar tänka utan att texten bara flyter på och allt jag skriver låter vettigt. Det brukar gå som smör, men ikväll tar det konstigt nog stopp efter varje gång jag sätter punkt.
Jag önskar verkligen att jag ikväll kunde ge mig själv insperation om vad som helst. Varför inte skriva ett helt A4 om hur mycket jag längtar tills jag träffar pappa, hur underbara vänner jag har, hur mycket jag tror att jag älskar mina nya snygga byxor, skolmaten eller hur mycket jag retar mig på all hockey på tv?
FÖR ATT jag bryr mig inte ikväll... jag bryr mig faktiskt ytterst lite om precis allting ikväll.
Jag vill bara bli sådär sjukt trött så att ögonen somnar innan jag hinner stänga av datorn och släcka lampan. Det går inte heller, för jag har ingen lust.
Kanske det som är det egentliga problemet? Jag har ingen lust.
Jag har alltså ingen lust och jag bryr mig inte. Ikväll bryr jag mig inte ens om fega brudar som har för stor mun. Jag bara retar mig på dem. Mest för att personen i denna fråga är så fruktansvärt ful och mesig.
När jag tänker efter på hur taskiga folk kan vara, så framstår jag själv plötsligt som ganska snäll.
Både mot mig själv och min omgivning.
Svenska folket borde ikväll och imorgon vara som Carolina Gynning-rakt på sak, lagom taskig men fruktansvärt ärlig.
Egentligen är det lördag, tack som frågar-nej jag har inga planer. Har du?
